Tidigare:

Eftersom jag visste att det var Harry brydde jag mig inte om att titta efter.

"Du kan gå. Du förtjänar inte att vara med en sån idiot som jag" sa jag och stirrade ut över Göteborg.

-------------------------------------------------------------------------------

"Varför säger du sånt som du vet inte är sant?" frågade Harry och kom fram till mig.

"Jag ljuger inte. Jag skulle aldrig ljuga för dig" sa jag och tittade in i hans gröna ögon.

"Varför gör du det då?" sa han allvarligt. "Du vet mycket väl att jag bryr mig om dig och att du inte är en idiot"

Jag tittade ut genom fönstret igen.

"Jag hatar dig" sa jag sen.

Det blev tyst en lång stund.

"Varför har du inte sagt det tidigare?" sa Harry tillsist.

"Jag vet inte" sa jag tyst samtidigt som jag samlade mig inombords. "Du är bara så jävla perfekt. Du är snäll, schyst, rolig, omtänksam, smart, gullig, söt och snygg. Vad mer kan en tjej önska sig? Du skulle kunna få vilken tjej du än vill ha. Det var därför det förvånade mig att du inte hade glömt mig"

Harry kom ännu närmare nu och drog ner mig från fönstret. Sen kramade han mig hårt.

"Det finns inga ord för saknad, Det finns inga ord för dig. Det är dig jag har saknat ocj jag kommer alltid älska dig" viskade Harry i mitt öra.

Dikten. Det var Dikten han hade gjort om. Nicks Dikt. Dikten på begravningen.

"Kan du någonsin förlåta mig?" frågade jag tyst.

"Jag tror att jag redan har gjort det" sa Harry och släppte mig. "Föresten, ska jag kalla dig Izabella nu eller?"

"Ja, eller Bella eller Bells" sa jag och log stort. "Vi kanske ska gå till dom andra nu"

Harry nickade och vi gick mot dörren. Jag skulle precis lägga handen på dörrhandtaget när Harry tog tag i den.

Jag tittade frågande på honom.

"Jag vill att du ska veta...." sa Harry och tog en liten puas. "Jag vill att du ska veta att jag gillar dig. Mer än en vän"

Jag tittade länge på honom eftersom jag inte visste vad jag skulle säga.

Tillsist öppnade jag ändå dörren och vi gick ut.

Alla satt fortfarande ute i köket och verkade väldigt inne i sitt samtal.

Jag kände mig gladar än på länge. Varför vet jag inte riktigt, men det kändes bara så bra!

"Är du hungrig?" frågade Marie.

Jag nickade lite.

"Du kan ta en macka, tror jag" sa hon och log.

Jag gick fram till skåpet där allt bröd fanns, och tog fram en macka. Snabbt smörade jag den och la på ost och paprika.

Sen satte jag mig på den lediga stolen. Jag åt halva mackan, men sen var jag mätt.

"Vill du ha den?" frågade jag Harry som satt närmast.

Han tog den ut min hand och åt snabbt upp den.

"Vi kan väl se på film?" föreslog Elise.

"Ja!" sa jag glatt och skyndade ut till soffan.

Elise kom tät bakom mig och killarna inte långt efter. Jag tog snabbt den bästa platsen i soffan och flinade mot dom andra.

"Där vill jag sitta!" sa Harry och lyfte upp mig.

Sen satte han sig på platsen där jag hade suttit.

"Jag vill också sitta där" sa jag och puttade på honom.

"Kom då" sa Harry och lyfte upp mig i sitt knä.

"Jag menade inte så" sa jag men reste mig ändå inte upp.

"Jag vet det. Men du kommer vara glad att du sitter här när du blir rädd" sa Han och flinade stort.

"Det är väl snarare du som blir rädd" sa jag och himlade med ögonen.

Louis satte på någon gammal bond-film som jag sett minst tusen gånger. Men det gjorde inget. Det viktigaste var att dom var här igen. Att jag fick träffa dom igen.

När filmen var slut försvann Elise in på sitt rum och killarna in till rummet där dom skulle sova.

Jag gick sakta mot mitt rum.

Där drog jag av mig kläderna och satte på mig ett vitt linne och mina gråa mjukisbyxor. Sen flätade jag håret i två flätor.

Jag kröp ner under det varma täcket. Jag låg där en bra stund och tänkte på allt som hade hänt idag.

Plötsligt öppnades dörren lite. Harry kikade in.

"Hej" sa jag tyst.

"Jag kan inte sova" sa han och kom in och satte sig på sängen.

"Inte jag heller" sa jag och suckade.

"Får jag sova här?" frågade han lite försiktigt.

Jag nickade och flyttade mig så att han också skulle få plats.

Vi hade sovit i samma säng massor av gånger, det var inte så, men det kändes ändå lite speciellt. Jag menar, det var över ett år sen vi sov bredvid varandra.

Harry kröp ner under täcket. Nu låg vi så nära varandra att vi nuddade varandra. Det kändes trygt att ha honom där. Ögonlocken blev tyngre och tyngre.

*PiiiiiiiiiiiiiiP*

Jag vaknade av det där himla alarmet som sätts igång på morgonen. Alarmet som kommer från den där dumma väckarklockan. Jag öppnar ögonen och stänger av klockan.

Plötsligt känner jag hur någon rör sig på andra sidan sängen. Jag rycker till innan jag ser och kommer ihåg att det är Harry som ligger där. Han måste också ha vaknat av alarmet.

"Godmorgon" sa han och gäspade.

"Godmorgon" sa jag och satte mig upp.

"Ska du redan gå upp?" frågade Harry förvånat.

"Ja, vissa går ju faktiskt i skolan" sa jag och reste mig upp för att gå och duscha.

"Mm" sa Harry och vände sig om i sängen.

Jag gick in badrummet och duschade. När det var klart tog jag på mig blåa jeans, ett vitt linne och en grå kofta. Håret torkade jag innan jag plattade det med plattången. Jag tog lite mascara och läppglans och sen gick jag ut i köket.

Elise, Louis och Harry satt redan vid bordet och åt frukost.

"Vet du hur länge du har varit inne i badrummet? I en timme!" sa Harry.

"Oj, då gick det snabbt idag" sa jag och satte mig på en av barstolarna.

"Tjejer" mumlade han.

"Har du gjort klart svenska dikten?" frågade Elise efter en stund.

"Vilken svenska dikt?" sa jag oförstående.

"Den vi fick i läxa förra veckan som var tvungen att handla om kärlek" sa Elise.

"Jaha, den. Jag kommer på nått" sa jag obeskymrat.

Svenska dikten hade vi fått i läxa förra veckan. Det skulle vara en dikt som på något sätt handlade om kärlek, och den var tvungen att betyda något för än själv.

"Är du säker på det?" frågade Elise.

"Det löser sig nog. Så hemska minnen som jag har finns det säkert en massa saker om kärlek som betyder mycket för mig. Sen sätter jag bara ihop det till en dikt" sa jag.

Hela jorden skulle ju inte gå under bara för att jag inte hade orkat göra en dikt.

Vi satt i köket en stund och pratade tills jag och Elise var tvungna och gå.

På vägen till skolan kom jag på en dikt.

"Har du och Harry något?" frågade Elise plötsligt.

"Nej, hur menar du?" sa jag.

"Alltså, ni sover i samma säng" sa hon och tittade lite konstigt på mig.

"Och? Det har vi alltid gjort" sa jag.

"Jaha, men jag menar, ni är inte tillsammans eller så?" frågade Elise. "Han är ledig va?"

Då fattade jag alltihopa. Elise var kär i Harry.

"Ja, han är ledig. Ett litet tag iallafall" mumlade jag surt.

Jag vill egentligen inte att Elise och Harry ska bli tillsammans. Då skulle jag bli kvar utanför. Helst av allt vill jag inte att Harry ska ha någon flickvän alls.

Jag vet att det låter själviskt, men jag vill ha honom för mig själv. Jag behöver honom verkligen.

Mer hann jag inte tänka förens vi mötte Elin.

"Hej! Vet ni vilka som är i Göteborg!?" sa hon glatt.

"öhh, vi?" gissade jag.

"One Direction!" nästan skrek Elin.

"Jag vet redan det" sa jag tyst och tittade ner i marken.

Mest av allt var jag rädd att detta skulle sluta som det gjorde med Emillia. Efter att jag och Harry hade fotograferats på stranden ville hon aldrig se mig igen, och jag ville verkligen inte att det skulle hända med Elin.

"Dom bor hemma hos oss" sa Elise stolt.

Jag blängde på henne.

"Vad i helvete sa du?" skrek Elin.

"Dom bor hemma hos oss för att det är pappas kunder och dessutom Bellas bästa vänner från London" fortsatte Elise.

Nu började jag bli jävligt sur på henne. Först blir hon kär i "Min" Harry och sen går hon och söger till min bästis att dom är mina bästa vänner. Det vill ju jag berätta själv.

Därför går jag snabbt och ilsket iväg från dom. Dom kan lika gärna ha så kul med sina "One Direction grejer" för sig själv. För jag är inte intresserad. Jag vet redan nästan allt om dom, så varför stå och lyssna när dom babblar om Eleanor, Louis flickvän, när jag redan har träffat henne flera gånger.

------------Elin´s persbektiv---------------

När Elise sa att självaste One Direction bodde hemma hos dom fick jag typ damp. Mina idoler bodde hemma hos min bästis. Men sen blev jag också besviken på Bella. Hon har inte nämnt någonting om One Direction och att hon kände dom.

Jag såg att Bella stod och blängde på Elise, och sen gick hon iväg.

"Vänta Bells!" ropade jag efter henne.

Men hon lyssnade inte.

"Vad är det med henne?" frågade jag Elise.

"Vet inte riktigt. Hon kanske bara är trött. Hon och Harry hade typ värsta grälet eller nått igår. Jag vet inte om vad, men Louis nämnde någonting om att Bella hade flyttat hit utan att säga någonting till dom" sa Elise.

Jag visste inte riktigt om jag skulle tro på henne. Innan Bella flyttade hit hade jag och Elise varit ganska bra vänner. Men sen visade det säg att Elise hade ljugit om en massa saker. Som att hennes pappa hade typ 12 barn. Jag tror inte riktigt på det, men jag har aldrig frågat Bella.

Men nu sa någonting mig verkligen att Elise ljög.

"Alltså, Bella och Harry har typ varit tillsammans eller nått" fortsatte Elise. "Dom sover i samma säng och så. Men vad ver jag"

Jag började bli lite irriterad på henne. Därför gjorde jag precis som Bella och gick mot skolan istället.

När jag kom fram stod Bella lutad mot sitt skåp och grät.

"Vad har hänt?" frågade jag oroligt.

"Elise... Elise tycker om Harry som tycker om mig" började hon. "Och jag vet inte vad jag tycker. Allt har bara blivit så krånglit"

"Hade du och Harry ett bråk igår heller ljög Elise?" frågade jag.

"Bråk kan man kanske inte kalla det" sa Bella och torkade tårarna. "Men vi hade ett lite tjafs. Han var typ sur på mig för att jag stack och jag var ledsen. Sen blev han arg på mig för att han tycker att jag får skuldkänslor för allting"

"Men ni har aldrig varit tillsammans?" sa jag.

"Har du hört talas om Rebecca Thompsson?" frågade Bella.

"Ja, det var väl den där tjejen som Harry typ dejtade ett tag?" sa jag.

"Nej, dom var bara vänner. Jag hetter Rebecca Thompsson när jag bodde i London. När min bror tog livet av sig flyttade jag hit utan att säga ett ord till Harry. Han säger att dom letade genom hela London efter mig" sa Bella tyst. "Men vi kanske borde gå till vår lektion nu"

Vi började gå till Svenska salen. Vi var typ två minuter sena så vi sjönk bara ner på ett ledigt bord.

"Så ni är sena igen" sa Sven, vär svenska lärare.

------------- Rebecca´s persbektiv---------------

"Så ni är sena igen" sa Sven med sin äckliga röst.

"Ja" mumlade Elin.

"Då kanske ni vill börja med att läsa era dikter" sa Sven.

"Okej" sa Elin.

"Bra, du börjar Izabella"  sa Sven och såg otroligt nöjd ut.

Långsamt reste jag mig och gick fram till tavlan.

"Jag tror du glömde något nu" sa Sven.

"Vadå?" sa jag förvånat.

"Dikten. Du kanske ska ha ditt papper" sa han och log hånfullt.

"för det första har jag två dikter och för det andra kan jag dom utantill. Du sa att det skulle vara något som betyder mycket för en, men det här betyder allt för mig" sa jag. "Dikterna är minnen från min storebror som tog livet av sig och min allra bästa vän som jag inte har träffat på typ ett år och som är den ända som verkligen alltid finns där för mig"

"Jaja, kör nu" sa Sven otåligt.

Jag samlade mod och körde igång.

Första dikten var den från Nicks begravning.

Det finns inga ord för saknad,

Det finns inga ord för dig.

Det är dig jag saknar,

och jag kommer aldrig glömma dig.

En tår rann långsamt nerför min kind. Just nu ville jag bara ha Harry här som torkade bort den och sa att han alltid fanns här för mig.

Hela klassen var knäpptyst.

"Den andra dikten har samma början men inte samma slut och det var den min bästa vän skrev till mig" sa jag tyst.

Ännu en gång samlade jag mig och körde på.

Det finns inga ord för saknad,

Det finns inga ord för dig.

Det är dig jag har saknat,

Och jag kommer alltid älska dig.

Det har aldrig varit såhär tyst i klassrummet förut.

Undra vad Sven skulle säga nu.....

--------------------------------------------------------------

Där fick ni en ganzka lång del, tror jag...... Jaja, Vet att ingen orkar med mitt tjat, zå jag zka inte tjata....

Ha det gött Zötiizzzar!!! Tack för att någon läzer!!!!

//Kram Hanna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

plötsligt hördes röster utanför dörren. Jag hörde tydligt att det var pappa och Marie, men jag kunde ändå inte höra vad dem sa.Plötsligt hördes ett svagt ylande. Vad var det för läte? ------------------------------------------ Försiktigt, försikt...

Hej på er!!! Okej, jag orkar verkligen inte dra hela det där snacket om skolan, en massa prov och resten, men jag vet att ni fattar.Jag menar, jag är väl inte den enda som går i en helt normal skola vareviga dag i år?? Jag har börjat skriva nästa...

"Det finns mat om du vill ha" berättade Marie försiktigt, som om hon var rädd förr att Elise skulle gå sönder."Mamma, jag vill flytta hem till pappa" svarade Elise, högt och tydligt."Men varför då? Vi har ju det så bra här? Du har ju sagt att du inte...

Ja, här har ni mig, svikaren, som lovade lägga upp ett kapitel igår kväll, men vad gjorde hon istället? Jo, hon drog iväg till Spontanidrotten med sina polare och bara latjade typ....Sen kom hon hem klockan tio och var bara TVUNGEN att ägna sin tid...

"Bella, minns du första gången vi träffades?" frågade Harry och log."Ja, du trodde att jag var Nicks flickvän" sa jag och besvarade hans leende."Visste du att du är den finaste peronen jag någonsin träffat?" frågade Harry.Jag log lite och tittade bor...